Rapport från en grym releasespelning
Jazzhuset var utsålt och proppfullt till bristningsgränsen denna fredagkväll. Det var kö i trappan ännu när vi gick. Kate and After levererar alltid live, och började stenhårt för att sedan bara öka i intensitet för varje låt. Här är ännu ett exempel på hur bra det funkar att låta sångaren bara sjunga, och koncentrera sig på publikkontakten istället för på ett instrument. Sångaren Magnus Lindquist hoppade, viftade, dansade, klättrade, klev omkring bland publiken, kramades, gav ALLT. Svetten sprutade på såväl bandet som på publiken redan i första låten. Ingen i publiken stod still. Galet hoppande och röjande nästan hela tiden. Spelningen gick alldeles för fort. Bandet körde i 50 minuter innan de tre extranumren, det kändes som om de knappt börjat innan det är slut! Ett liveklipp från konserten kommer förhoppningsvis att läggas upp på Klubblandets Youtubekanal inom kort. :)
Jag ramlade hemåt från Jazzhuset med ett lyckligt leende från öra till öra, och helt genomsvettig, sjungandes på Me Myself and I. Precis som det ska vara efter en riktigt grym konsert. Det fantastiska röjandet och publikkontakten fastnar liksom inte på skiva, detta är ett band som bara måste upplevas live.
Den nya skivan vi allihop hade kommit för att fira heter Stand Up Kneel Down och finns såklart på Spotify. Skivan är producerad av fantastiske Henryk Lipp, som tidigare hjälpt Millencollin, Anna von Hausswolf och Thåström med skivor. Bland andra. Ryser bara jag tänker på det! Skivan är väl värd en lyssning, och har fått riktigt fina recensioner.
Det jag tycker låter unikt med bandet är främst sången, Magnus lite gälla och klagande röst som ger en extra dimension och svärta åt låtarna, som annars låter som något i stil med grymma Franz Ferdinand, the Ark och the Killers. Carl Nelvigs Hammondorgel ger också en extra drömsk känsla av 60-70-talsrock.
Intervju med bandet
Jag undrade hur de ser på vikten av en bra show och att vara kända som ett bra liveband, och hur de förbereder sig och får till rätt känsla.
”Redan när vi startade bandet pratade vi igenom hur vi ville ta en scen. Det var alltifrån frågor om klädsel till om Magnus skulle spela instrument eller enbart sjunga. Scenshowen är en stor del av vad Kate and After är och vi är av uppfattningen att man skall känna att man fått något extra utöver det man får när man lyssnar på en skiva efter ett gig med Kate and After.
Förberedelserna är ju givetvis viktiga, det vill säga att vi är välrepade och tighta i musiken, det är ju inte heller fel om man har någon sorts löst satt koreografi, även om vi då kanske inte pratar om koreografi i ordets mest stringenta betydelse. Utöver detta så är det ofrånkomligt att personligheten hos bandmedlemmarna kommer fram, hur mycket man än kan försöka att styra sin show så kommer alltid personligheten lysa igenom i bandets show och som det verkar hittills så har vi haft turen att den publik som sett oss har uppskattat oss.”
Jag är nyfiken på bandets snygga scenkläder. De matchar varandra i färger och mönster, men alla har sin egen outfit. Bandet har också sjukt snygga omslag och bilder till facebooksidan och hemsidan.
”Vi vill förmedla att våra scenkläder, pressfoton, skivomslag etc skall avspegla den musik vi spelar. Ser man en bild på oss eller på våra konvolut så skall man kunna ana sig till att vi lirar nån sorts indiepop. Detta är inte helt lätt och vi skulle väl kunna vara ärliga med att säga att vi inte alltid lyckats med vår grafiska profil, men efter lite jobb, diskuterande och en hel del hjälp av bland andra Anna Nelvig (scenkläder) samt Gustav Markkula och Linda Sandgren (konvolut och merch) så känns det som om vi börjar hitta rätt.”
Bandet har valt att själva ge ut sin musik, vilket blir vanligare och vanligare idag.
”Vi har valt att ge ut våra egna grejer på vårt eget bolag för att vi får bestämma väldigt mycket själva därigenom. Tillsammans med vår producent så kan vi styra musiken åt det håll vi i mångt och mycket helt själva vill.”
Bandet har spelat ihop sedan 2008 och har skaffat sig en grym rutin. Har de några tips eller varningar till unga nystartade musiker? Hur gör man för att ens band ska lyckas nå ut?
”Håll er borta från drogerna. Skämt åsido så är det väl hårt jobb som gäller. Skriv bra låtar och repa utav bara fan tills det låter riktigt bra. Sen tror jag mest att man skall lyssna på sig själv vad gäller den musik man vill göra, att följa något sorts PM för hur man skall ta sig fram eller nå ut tror jag inte direkt på. Sikta på att hitta din egen lilla kaka av musikbranschen och jobba därifrån. Framförallt gäller det ju att ha kul, börjar man kompromissa med det så blir det nog aldrig speciellt bra.”
Nu är skivan släppt. Vad blir nästa steg?
”Vår närmsta framtid kommer att präglas av att göra så många livespelningar som vi kan göra. Vi är också extremt sugna på att skriva nytt material, något vi redan har påbörjat och det känns fint. Livet som band går lite i cykler (låtskrivning, inspelning, PR, livespelning etc.) och det känns väldigt skönt att vi kommit in i en livespelningsperiod då det ju är det som vi framförallt tycker om att göra.”
Berätta lite kort om er största inspiration och era förebilder.
”Det är ju så att även om vi är ett band så är vi 5 stycken individer i bandet vilka alla har olika förebilder. Vi samlar inspiration från alla möjliga håll (britpop, 70-rock, dansgolv etc.) och kokar ihop det till en egen liten Kate and After-cocktail. Vi söker alltid efter något som känns som och låter som Kate and After, men var ifrån inspirationen kommer beror väldigt mycket på tillfället.”
Som avslutning bad jag att de skulle berätta om nån riktigt knasig spelning.
”Den konstigaste spelning vi någonsin haft måste ha varit Powerboat 2009. Vi spelade på frihamnspiren i Göteborg. Scenen var stor, vi hade en 15x10 meters storbildsskärm bredvid scenen och framför scen fanns plats för cirka 10 000 pers. Arrangören hade på morgonen hämtat publiken i Stenabåtar och kört ut dem utanför hamninloppet för att de skulle kunna se på racen. Vi skulle spela för publiken mellan powerboat-racet och prisutdelningen på kvällen. Problemet var bara att när arrangörarna släppte av publiken så gjordes det på motsatt sida älven så det slutade med att vi spelade för 1 securitasvakt, några powerboat-förare, 2 ljudtekniker och 10 så kallade ”powerboat babes”. De fick i alla fall jävligt bra platser.”
Vi ses väl på nästa spelning? :)
Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar