Ljuvaste snö, du pryder vårt avlånga land med din skönhet. Snön har gett december en riktig julkänsla och förhoppningsvis får vi behålla den resten av månaden. Snöbollskrig och snögubbar. Glögg och pepparkakor. Och snart är julafton här, och strax därefter kommer nyåret. Och då tog 2012 slut. Detta året har för mig varit helt fantastiskt, men det gick för fort. Så, om du som jag känner att detta året gick väldigt fort, så ska jag försöka leverera en lista på vilka låtar som gjort mitt år helt fantastiskt. Kanske du också har hört dem, annars hittar du säkert någon ny favorit, det är jag säker på. Så här kommer min Topp 12 - Best of 2012.
Maskinen. Kulturkalasets stora scen på Götaplatsen. Sommarnattens värme. Magisk jävla kväll. Stora Trygga Vargen blev min favorit. Svensk hiphop där du aldrig vill sluta dansa. Jag och min vän Klara hade en superhärlig kväll tillsammans. Spelningen var för kort, kunde lätt dansat en timme till. Ett av sommarens höjdpunkter.
Dead by April. Melodifestivalen. Jag satt jättenervös på min mammas vardagsrumsgolv, mitt framför tvn och jag hade röstat som en tok på deras bidrag Mystery. Och när deras namn ropades upp skrek jag av glädje och hoppade runt av lycka. Göteborgsbandet, med deras sjukt coola scenshow och grymma låt, hade gått vidare till final, i MELODIFESTIVALEN! Jag var så himla glad då.
Seether. Som jag hade längtat på den dag jag skulle få se dem live. Jag stod längst fram och njöt till fullo. Dels av alla fantastiska låtarna, men också av att se hur skickliga musiker de är. Och när Country Song väl kom så spred sig ett leende på mina läppar och jag var totalt förälskad i allt som var i min närhet, sånt lyckorus.
Governor Andy. Jag var på P&L i somras. En onsdag gick jag runt på området med mina två nya vänner Plahn och Bea. Vi hade sett lite band redan och medans vi tog en öl så läste Plahn att Tove Styrke var inställd och Guvernor Andy skulle spela istället. Va gött med lite reggae tänkte jag. Jag hade inte en aning om vem han var egentligen faktiskt, jag visste bara att han spelade reggae. Men där ställde jag mig. Jag blev kär från första ögonkastet. Den här musiken var precis vad jag behövde just då. Och sen dess har Andy vart med mig dagligen iform av alarm på mobilen, playlists och ringsignal. Så nu kan jag de flesta låtarna.
inOcean. Deras första spelning hade jag på mitt första event. Efter den spelningen rullade det på för detta grymma band. Jag bokade de till min andra spelning, på Henriksbergs Ballroom. Jag är stolt att jag fick ställa detta band på scenen först av alla. Sen dess har de spelat på många scener i Göteborg, ett gig i Lund och en festival i Norge. Blivit omskrivna av diverse tidningar och hemsidor, bland annat Close-Up Magazine. De har släppt sin första EP också. Min personliga favorit är I Can´t Believe It´s Getting Better. Deras intro på livegiggen är dessutom oslagbart, Justin Biebers Baby. Se dom! Detta bandet kommer med stor säkerhet bli större.
Daniel Gilbert. Jag kom in på Pustervik för att se denne man. Pustervik hade dämpad belysning och det var fullt med folk. Jag bestämde mig för att längst fram skulle jag stå. Nej, jag kunde inte hans låtar. Vi väntade, och vi väntade. Mer folk började ställa sig vid scenen. Tillslut drogs draperierna isär till en Daniel som satt ner och spelade gitarr. Med hans komp band bakom sig. Han satt mitt framför mig, jag kunde röra vid honom. Det var så intimt och vackert. Jag stod och rös, hans musik gjorde min kropp svävande. Hans musik gick rakt in i mitt hjärta. Dessvärre skulle vi gå iväg till en annan spelning, så det fick bli en låt av Daniel. Men jag var inte alls beredd på att han skulle påverka mig såpass mycket som han gjorde. Så när vi väl kom ut från Pustervik, då kom tårarna och jag stod där å snyftade "han var så jävla bra". The smell of Thunder är den låt jag vill ge er som kanske kan ge er känslan av hur jag svävade.
Kapten Röd. Liseberg. Vi stod längst fram. Jag var så förväntansfull. Denne långa man har förgyllt mitt år med hans låtar. Låtar som satt sig som tuggummi under skon. Jag hade länge velat se honom live. Jag blev inte ett dugg besviken, hans glädje och hans kärlek spred sig över Lisebergs publik. Och med ett sjukt grymt band i ryggen, gjorde Kapten Röd en kväll jag sent glömmer. Om jag kunde kramat honom och sagt tack, hade jag gärna gjort det. Blommor vid Oscarsleden är den låt som inte var en av mina favoriter innan konserten, men efter den hjärtskärande berättelse han delade med oss som var bakgrunden till låten så har den fått en helt ny innebörd för mig. Mannen bakom texterna är en vacker man, som har ett hjärta av guld.
Lillasyster. Falkhallen. Jag var nere hos min mamma i Falkenberg för ett tagsen, och vi passade då på att se Lillasyster. Publiken som var där för bandet kunde varenda låt. Det var riktigt fett att se killarna lira. Jag njöt av varje sekund. Dock hade jag velat ha en längre konsert. En timme gick fort. Låten ni får av mig är Total Panik. Denna låt har spelats regelbundet på Bandit Rock, och den får mig alltid att vilja headbanga. Det hade vart väldigt kul att få se Lillasyster på en festivalscen 2013.
Agaze. Ojojoj, de här bandet har suttit på en karriärsraket. Det finns mycket att säga. Men snälla, lyssna på deras nyaste singel Adrenaline. Och sen vet ni exakt vad jag menar när jag säger "hur kan Agaze vara ett osignat band?". Jag tror inte att de kommer vara de så länge till. Snygga killar, underbara killar, ödmjuka killar.
Simple Plan. Jag fick äran att se mitt favoritband 2 ggr detta året. Hur lyckligt lottad kan en tjej bli? Skatepunk deluxe. Första gången var på Tyrolen i Stockholm. Trångt, fullsatt och svettigt. Jag och Klara stod nästan längst fram. Att sjunga med till varenda låt med sin bästa vän, framför sitt favoritband, det är lycka. Andra gången var på P&L och där stod jag faktiskt ALLRA LÄNGST FRAM. Att stå där, när alla galna tjejer skrek och tryckte på bakifrån var overkligt. Men där stod jag, och jag sjung med i allt och solen lös. Ett ljuvligt sommarminne. Och efter konserten kom 3 av killarna ut, och då passade jag på att ta dem i hand. Visst, jag kan tycka att jag är för gammal för att vara sådär fanatisk, men just då var det faktiskt en aning coolt. Addicted är min absoluta favorit, så om jag inte var en hysterisk tjej innan den låten, så var jag det under den låten. Den har vart med mig så länge nu.
Timbuktu. Denne man och hans komp band Damn! är ett av landets bästa liveakter. Försök stå still! Nä du kommer misslyckas. Oavsett om det är invigning av ett hotell i Göteborg när minusgraderna förfruser dig eller om det är en solig och het dag i Borlänge, så kan du inte stå still. Deras rythmer slår dig imagen och får dig att känna sån kärlek. Att se Timbuktu live är ett av de saker man måste göra här i livet. Låten Det löser sej är en av hans bästa, för det brukar alltid göra det tillslut, det löser sig. Försök att ha kul tills dess, så dansa nu. DANSA. Släpp loss och dansa.
Sara Yasmine. Jag har följt Saras karriär under detta året. Hon är en skön tjej, med en fantastisk röst. Hon ger shower med inlevelse och känsla. Har ni chansen att se henne så gör det. Lyssna på Snow Lesson och njut nu. Se så, gör det nu. Ni kommer inte bli besvikna.
Detta var min lista över mitt fantastiska år.
Här är listan på alla låtarna.
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar