The Popcornia: Suicide Syndicate

Jag sitter här med känslan av att inte kunna skriva om detta band för huvudet är invaderat med intryck och känslor för jag gillar det här så mycket… Men jag ska försöka vara objektiv! Okynnespunk säger en hel del om vad detta är och jag älskar det uttrycket för jag är ett okynnes-troll om vi ska vara ärliga!
Denna musik kan sammanfattas som episka gitarr solon och melodier som fastnar i öronen. Sången är helt perfekt! Peder gör ett fantastiska arr på trummorna! Basen mumlar lite väl mycket i bakgrunden ibland men det är mest min personliga åsikt att basarna ska höras mer, särskilt när den är så bra som Johans! Det är starka låtar som sätter sig i bakhuvudet och blir kvar och detta band är bra live och det är för mig nästan viktigast, alla band kan göra ett bra studio album men få lyckas faktiskt att vara bra live men Suicide Syndicate lyckas mer än väl med det!
Suck ja… Tur att jag är amatör ändå för det här är musik som får mig att bli lite förlorad. Tanten förlorar självbehärskningen och börjar spela luftgitarr och headbangar och objektiviteten försvann på rad 2!

Popcornia